Löparlicens i fårakläder

Jag får rapporter från diverse höstmöten ute i friidrottsdistrikten att en obligatorisk löparlicens har seglat upp som ett förslag igen. Det brukar göra det med jämna mellanrum när det centrala förbundet upplever att det har kämpigt med ekonomin. Löparlicensen, eller löparskatten som den också kallas, handlar om att det centrala förbundet vill tjäna pengar på de kreativa krafterna som arrangerar lokala motionslopp runtom i landet.

Redan idag finns en formell sanktionsavgift som betalas för att få vara med i förbundets kalendarium och som en signal till omvärlden att loppet har en grundläggande ordning och reda när det gäller säkerhet, administration mm. Den avgiften varierar mellan stora och små lopp. För detta finns en grundläggande acceptans inom friidrottsrörelsen. En obligatorisk avgift per deltagare är dock inget som föreningar och arrangörer efterfrågar eftersom man inte får valuta för den avgiften och det bara leder till att resurser omfördelas från förening till förbund.

Löparboomen har bedarrat en aning och många arrangörer noterar färre anmälda än för några år sedan. I det läget är det viktigt att resurserna får stanna där de gör mest nytta. Det vill säga i föreningarna där pengarna går till tränings- och tävlingskostnader för Sveriges bästa elitaktiva som många gånger kämpar med en vardag bestående av träning, studier och deltidsarbete. Och där resurserna går till friidrottsmaterial på den lokala arenan och till en årsfest för de ideella ledarna och funktionärerna. Och där resurserna framförallt går till klubbarnas breda och viktiga ungdomsverksamhet!

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: