Dubbel svensk dopningsstandard

Så kom då beskedet två år efter Friidrotts-EM i Berlin. Meraf Bahta blir av med sitt brons efter att ha brutit mot antidopningsreglerna genom missar i vistelserapporteringen (elitaktiva måste rapportera var de befinner sig så att de kan testas oanmält). Jag skrev så här så i min blogg den 12 augusti 2018:

”Det är viktigt att betona att Meraf hade rätt att springa enligt tävlingsreglerna då utredning för eventuellt brott mot reglerna för vistelserapportering inte anses lika grovt som att utredas för att eventuellt ha tagit något förbjudet preparat men det kan ändå ge upp till två års avstängning och återlämnande av medaljer. Det ska också betonas att Meraf har dopingtestats ett flertal gånger under den aktuella perioden. Dock kan det konstateras att det hade varit bättre att avstå från start redan i onsdags. Inkvalade aktiva med skadekänningar ska inte starta i mästerskap även om de har rätt att tävla. Detta för att inte riskera att förvärra skadan. Samma strikta svenska policy borde gälla aktiva som är föremål för en pågående dopningsutredning.”

Svensk Friidrott har uttalat en absolut nolltolerans mot dopning och måste då leva som man lär. Efter turerna med Abeba Aregawi infördes ett förstärkt antidopningsprogram. Problemet är att det är enkelt att införa förstärkta åtgärder men svårt att följa upp om de efterlevs. Det visar inte minst vinterns dopningsincident med Robel Fshia som nu uteslutits av sin klubb Spårvägen. Det är ett kraftfullt agerande. Friidrottsförbundet behöver visa motsvarande krafttag och öka den interna kontrollen och då räknas inte hur många som tagit antidopningskörkort, uppger att de inte tränar med kontroversiella tränare eller befinner sig i internationella träningsmiljöer med dopningsproblem utan vad de faktiskt kan och gör. Förbundet borde inte heller låta aktiva som är föremål för en pågående utredning tävla i mästerskap och de måste hålla fast vid den interna regeln att man avstängs dubbelt så länge från landslaget.

Och som vanligt i en sådan här affär så är det inte den ertappade aktiva det är synd om utan den som får sin medalj i efterhand. Grattis tyska Alina Reh till bronset som du borde ha fått vinna på plats inför hemmapubliken!

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: