SÄG mig, hur blev det så här?

Igår var det fullmäktigedebatt om den orättvisa nybyggnationen och renoveringen av Sundsta-Älvkullegymnasiet (SÄG). Lokalerna där just estetprogrammet och IMAS (del av introduktionsprogrammet) håller till har inte rustats upp till samma standard som övriga skolan trots en investering på en halv miljard och att det blev 20 miljoner kronor över. Det finns dessutom ett gediget material framtaget av SWECO i samverkan med elever och personal. Så det fanns planer och pengar och ändå blev det inte gjort.

Och det är lite märkligt att det ens ska behöva bli en politisk stridsfråga om det här. Vi trodde i vår enfald att det var en miss eller en missuppfattning som vi skulle kunna åtgärda ganska snabbt i bred politisk enighet. Att det är självklart att alla lokaler renoveras upp samtidigt. Vi pratar inte om konstruktionen utan om ytskikt, belysning, toaletter, utrustning såsom tex skåp, pentryn med kaffemaskiner och möbler.

Men döm av vår förvåning när styret inte heller ville vara med och ta ett sådant beslut nu i höst när skillnaderna blev uppenbara. Och det fanns pengar kvar i projektet. Då börjar man ju verkligen fundera på varför renoveringen inte blir av. Vi har ju alla kunnat ta del av elevernas besvikelse. I insändare, i artiklar och för min del i personliga mail direkt till mig.

Några exempel på röster inifrån skolan:

”Nu har alla förutom vi fått nya lokaler. Samtidigt fanns det 20 miljoner över i budgeten” säger en elev i VF den 30 augusti”

”Jag får samma känsla som i högstadiet när jag går in i det här klassrummet, det var inte vad jag såg framför mig när jag skulle komma till en nybyggd skola där alla hade samma möjligheter”, säger en annan elev i samma artikel.

Efter en insändare från mig och Sofia Magnusson (vice ordförande i gymnasienämnden) om att vi socialdemokrater tänker driva den här frågan hårt under hösten fick jag det här mailet från en tredje elev:

”Det värmer i våra hjärtan att ni tar oss på allvar. När vi valde att gå ut i medierna om hur vi har upplevt ombyggnationen var vi rädda att inte bli tagna på allvar. Men ert engagemang har visat för oss att ni verkligen tror på oss och tror på våran framtid. Det är med en tår i ögat jag läste eran insändare. Det är få gånger som jag har känt mig så här inspirerad och trodd på som idag.”

Jag förstår den här oron och känslan av orättvisa som eleverna uttrycker.

Det fångas väl i den här passagen i interpellationssvaret från gymnasienämndens moderate ordförande:

”Omfattande renoveringar har genomförts i de huskroppar som estetiska
programmet i huvudsak har sin verksamhet i. Då alla elever och all personal har tillgång till hela skolans lokaler så kan det inte anses att det inom SÄG finns betydande skillnader i lokalernas standard. Alla elever har samma dagliga tillgång till de nya gemensamma ytorna med sociala stråket med cafeteria, bibliotek och matsal.”

För mig låter det som ett eko från George Orwells Animal Farm:

”All animals are equal but some are more equal than others.”

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: