Krisstöden räddade idrotten

Centrum för idrottsforskning, (CIF), har utvärderat statens stöd till idrotten under pandemin. Det vill säga det stöd som gick till idrottsrörelsen via Riksidrottsförbundet (RF). Många idrottsorganisationer har också nyttjat annat stöd såsom permitterings- och omsättningsstöd. CIF konstaterar att regeringen beviljade närmare 3,5 miljarder i extra stöd till idrotten under pandemin. Det är i paritet med vad RF begärde. Det är utöver idrottens årliga anslag på omkring 2 miljarder.

CIF konstaterar att stödet haft en avgörande betydelse då inga förbund eller klubbar gått i konkurs. CIF menar vidare att det statliga stödet däremot ökat snarare än minskat ojämlikheten inom idrotten vilket annars är ett uttalat mål både inom ramen för ordinarie anslag och det extra krisstödet. Man kommer till den slutsatsen utifrån att det mesta av stödet betalats ut som kompensation för förlorade intäkter av olika slag. Framförallt publiktapp i stora lagsporter och inställda motionsevenemang inom t.ex. löpning, simning, skidor och cykel. CIF konstaterar att medlen gått till vuxenidrott snarare än barn- och ungdomsidrott. Samtidigt skriver man att just barn- och ungdomsidrotten kunde fortgå med sin dagliga, om än i anpassad form, verksamhet på ett annat sätt än elit- och tävlingsverksamheten.

Det är glädjande och direkt avgörande för svensk idrotts överlevnad att regeringen vidtog de här åtgärderna enligt min uppfattning. Däremot delar jag inte CIF:s slutsats att stödet bara gått till vuxen- och elitidrotten. Svensk idrott är uppbyggd på ett sådant sätt att de medel som dras in via statliga och kommunala bidrag (anslag och LOK-stöd), lottförsäljning, sponsor- och publikintäkter samt deltagaravgifter i stora motionsarrangemang fördelas till klubbarnas olika verksamheter. Utan de intäkterna så har man inte råd att bedriva vare sig elit- eller ungdomsverksamhet.

Däremot kan man konstatera att den stora ojämlikhet och ojämställdhet som finns inom idrotten mellan olika förbund bekräftas av de extra stödens fördelning. Det var också så att vissa, framförallt inomhusidrotter med närkontakt, drabbades hårdare då både den dagliga träningen och intäktsbringande aktiviteter fick ställas in. Här lokalt i Värmland har jag också hört att t.ex. skytte drabbades extra svårt då det är en inomhusidrott i trånga utrymmen med många äldre som instruktörer. Många idrotter har förutom pengar tappat ledare och utövare så faran kan ännu inte blåsas över.

Stödet under pandemin räddade svensk idrott men det behövs ett fortsatt starkt stöd för att den ska överleva!

Läs mer här:

https://centrumforidrottsforskning.se/coronastodet-pa-35-miljarder-till-idrottsrorelsen-storst-krisstod-till-kommersiell-elitidrott

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: