Osynliga Stadshushanden

Igår debatterades återigen Stadshusaffären 2015 i kommunfullmäktige. Jag hade ställt en fråga till teknik- och fastighetsnämndens ordförande Henrik Lander (C) om hans roll i processen som ledde fram till att den aktuella köparen utsågs till exklusiv köpare. Detta med anledning av de nya uppgifter som framkom i Uppdrag Granskning i januari. Lander hävdar att han inte hade någon roll, eftersom ingen ordinarie process med öppet anbudsförfarande avbröts, då någon sådan process aldrig var inledd. Han hävdar vidare att inga beslut fattats vid sidan om de ordinarie beslutsorganen. Det må så vara att ingen process för anbud var inledd men en försäljningsprocess var bevisligen igång och vem eller vilka fattade i så fall beslut om att inrikta försäljningen till en viss köpare, (nämligen My Life Diary, senare Zynapp)? När och i vilket forum fattades det beslutet och på vilka sakliga grunder?

Teknik- och fastighetsförvaltningen hävdar att de inriktade försäljningen mot en specifik köpare efter att ha fått ett sådant uttryckligt uppdrag. De tog också fram ett fullständigt ärende med köpeavtal och allt till nämndmötet i oktober. Revisionsrapporten som granskade affären och som publicerades 2018 slår fast att försäljningen var ”politiskt initierad”. Kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (M) har vid tidigare interpellationer svarat att försäljningen hanterades av teknik och fastighet. Så om inte förvaltningen själv inriktade försäljningen mot en specifik köpare, inte heller teknik- och fastighetsnämndens ordförande och inte kommunstyrelsens ordförande. Vem/vilka gjorde det då? Och på vilka grunder? Alla får det att låta som att ingen tagit det beslutet och likväl hände det…

Det är således flera frågor som fortfarande saknar tydliga svar. Förhoppningsvis kan de komma fram om fullmäktige senare under året bifaller vår motion om en ny oberoende granskning av hela affären. En affär som slutade med att Stadshuset såldes till reapris, 50 miljoner kronor lägre än konkreta bud. Att marken såldes så att Karlstadsborna gått miste om markvärdet och det strategiska läget för alltid. Företaget som skulle generera hundratals jobb och som motiverade hela försäljningsupplägget har gått i konkurs. Tilläggsköpeskillingen på närmare tio miljoner som vi tvingade fram har fortfarande inte kommit in på kommunens konto. De riktlinjer för försäljning av fast egendom som revisorerna rekommenderade kommunen att ta fram finns fortfarande inte framme. Och huset och kvarteret står fortfarande fem år senare öde och tomt.

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: